Då kommer jag att leva länge! Jag har haft en otroligt rolig helg här i Berlin med 3 små pinglor som kom på besök. Och förmodligen har vi alla skaffat oss lite fler skrattrynkor än vi hade innan, men det var det värt...Härliga minnen och många flashbacks, ungefär som det var när man gick på parken på disko - kan man leva på länge =)
Besöket startade med kinamat och en takidaspelning som var suverän. Kort, men suverän och rösten säger sitt idag. Mamma ringde och frågade hur den var och när ja då svarade bra kom detta till svar: Ja det hör jag, fy fan vad du är fyllehes! Hm! Tja kul var det iaf, men dagen efter blev lugnare med lite madame tussauds, julmarknad med glögg och vi hämtade upp den tredje pinglan och gick och åt lite grekiskt och drack lite vin. Vi börjar ju faktiskt närma oss halvvägs 60!
Lördagen gick i shoppingens tecken och det var dags för en riktig tjejkväll med sushi (och lite thai), smirnoffs och utgång. Vi slog till på stort trodde vi och tog tunnelbanan till östra Berlin och skulle ut och "dansa", men det var så j-a kallt att vi gick in på en av de första barerna vi såg och stannade där resten av kvällen, trevligt och mkt skratt - men man kan säga att vi var som apor i en bur på zoo, plötsligt visste alla att vi var svenskar och det märktes direkt vilka som kände till fördomarna om svenskar i utlandet. Jäkla människor....
mmm efter en 4-dagars weekend med 12 timmars sömn börjar det bli dags att krypa till kojs, men jag måste bara ventilera att jag fick lite hemlängtan nu efter helgen och när trollet återigen frågade om jag kommer på nyår bokade jag biljetter. Jag vill hem och träffa alla och framförallt Emma eftersom hon frågar varenda gång på telefon om jag aldrig kommer hem och vem kan motstå en 6-årings önskan?
Vill även se hur det är med de nära och kära där hemma, jag vet att det är hårda tider och man kan inte alltid må bra och ha det bra, men jag vill ändå gärna vara där och hålla kontrollen och se efter hur det går eftersom jag vet att de flesta aldrig vågar fråga nån annan om nåt är fel eller kontakta dem om nåt har hänt - eftersom det kan sätta en själv i en jobbig situation. Men va fan har man annars vänner till, man kan kanske inte alltid ha ett svar eller en lösning, men frågan kan vara värd så mkt och jag har inte samvete att sitta och kolla på...Fråga kan man alltid, ibland får man svar man inte vill ha eller höra - men så är livet och det kan man ju fan inte sky. Å andra sidan kanske man faktiskt får det svar man vill ha och då är väl alla nöjda, eller? Behöver man vänner man inte kan lita på eller ha förtroende för? Börjar jag bli gammal? Usch, går och lägger mig...
//S
No comments:
Post a Comment